Vi försöker ta itu med klimatförändringarna här - kan alla andra hållbarhetsproblem vänta?

I Sverige är vi kända för att vara bra på att köa: vi köar för att komma ombord på bussen och vid kassan i mataffären. En sak i taget, att tålmodigt vänta i kö verkar passa oss. Kan detta också tillämpas på några av de stora, existentiella utmaningar som vi står inför? När det gäller att bekämpa klimatförändringarna, måste då andra hållbarhetsproblem ställa sig i kö och vänta på sin tur?

Den dag då den här bloggen publiceras måste vi på bara 6 år och 56 dagar nå nettonollutsläpp om vi ska kunna uppnå Parisavtalets mål att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader Celsius. Lägg därtill rekordhöga koncentrationer av_koldioxid i atmosfären, havsnivåer som stigit med 26 centimeter sedan 1880 och 30 procent av polarisarna som har försvunnit sedan 1970. Eftersom det finns överväldigande bevis för att vi måste agera snabbt ökar stödet från både företag och regeringar för att minska den negativa klimatpåverkan som vi har som samhällen, företag och individer.

För närvarande har 70 länder åtagit sig att minska utsläppen till netto noll senast 2050, vilket täcker 76% av de globala växthusgasutsläppen. Mer än 3000 företag deltar också i initiativet Science-Based Targets för att sätta ambitiösa klimatmål i linje med den senaste klimatforskningen, däribland Tele2, som har åtagit sig att ha nettonollutsläpp senast 2035. Samtidigt riskerar vi att skapa nya hållbarhetsproblem i våra försök att minska vår negativa påverkan på klimatet. Detta kan både vara negativ miljöpåverkan, till exempel ökad användning av olika resurser, såsom råvaror eller energi, eller negativ social påverkan, till exempel på arbetsförhållanden någonstans längs våra globala värdekedjor, såsom hälsa och säkerhet för arbetare eller användning av barnarbete.

I takt med att behovet av datacenter fortsätter att öka kommer även energiförbrukningen att öka. International Energy Association uppskattar till exempel att energiförbrukningen för datacenter i Danmark kommer att öka sex gånger fram till 2030 och då stå för nästan 15 % av landets totala energiförbrukning.

Detta ställer oss inför ett problem som blir allt vanligare i takt med att hållbarhet och hållbara affärsmetoder får allt större genomslagskraft: målkonflikter. Det här är inte nytt för hållbarhet, och det är inte unikt för hållbarhet. Samhällen, företag och individer ställs inför målkonflikter varje dag. Ska samhället investera mer i sjukvård eller skola? Ska företag investera mer i FoU eller i kompetensutveckling av anställda? Hur väger och värderar vi olika aspekter av dessa målkonflikter? Och vilken typ och vilken nivå av negativ påverkan kan vi tolerera?

Detta för oss till ett axiom för hållbart företagande: "Öka den positiva miljöpåverkan, minska den negativa sociala påverkan samtidigt som verksamheten växer". När detta tillämpas på vår bransch måste vi se till att datacenter drivs och hanteras på ett sätt som minskar deras negativa påverkan på människor och planeten, så att vi kan utnyttja den effekt för hållbar omställning som de kan ge.

Låt mig vara tydlig: datacenter är inte hållbara, och kommer inte att vara hållbara på många år framöver. Men den produktion som vi kan få från datacenter är så värdefull för att möjliggöra en övergång för företag och samhällen till att bli mer hållbara genom till exempel smarta städer, smart energi, smart arbete, smart transport, smart jordbruk och smart tillverkning, att det kommer att vara värt det. Med detta sagt betyder det inte att vi har carte blanche att fortsätta som vanligt i datacenter. Vi måste göra allt vi kan för att se till att vi driver datacenter som är mer hållbara än tidigare (och nuvarande) datacenter. Det gör vi genom att använda 100 procent förnybar energi, arbeta för att öka energieffektiviteten, samla hårdvara för att dra nytta av fördelarna med storskalig drift, använda frikyla istället för kylsystem med köldmedier, använda överskottsvärme på plats eller leverera den till fjärrvärmesystem, och i slutet av hårdvarans livslängd se till att den återanvänds, renoveras, rekonditioneras eller, om inget av detta är möjligt, bryts ned i komponenter och återvinns för att minska uttaget av nya råmaterial i naturen.

Innovativ teknik som bygger på uppkopplingsmöjligheter kommer att vara en av de viktigaste faktorerna för att vi ska kunna hantera klimatförändringarna. Vi måste bara se till att minimera de underliggande negativa effekter på människor och planet som denna teknik kan ha. På så sätt kan vi hantera en av de stora målkonflikter som vår bransch står inför idag, så att vi kan ta itu med klimatförändringarna utan att behöva be andra hållbarhetsproblem att vänta i kön.