Elfordon (EV) är nära brytpunkten för snabb massanvändning, med en global försäljningsökning på 43% under 2020, trots en allmän nedgång i bilförsäljningen under den globala pandemin. En ännu snabbare tillväxt förutspås på grund av det sjunkande priset på batterier, vilket i sin tur sänker det totala priset på elbilar, och de senaste analyserna förutspår att brytpunkten kommer att nås mellan 2023 och 2025. Den stora frågan nu är hur infrastrukturen kring elbilar kommer att fungera. Kommer laddningsstationer att placeras ut överallt i städer och på landsbygden för att möta den ökande efterfrågan, så att bilister måste stå stilla i timmar i väntan på tillräcklig laddning? Eller kommer lösningar som de som erbjuds av det svenska miljöteknikföretaget Elonroad - konduktiva laddningsremsor på vägen - att vara det som håller alla i rörelse, även när de laddar sina bilar?
Inspirationen
Ibland slår inspirationen till på de mest ovanliga sätt - och för Elonroad-grundaren Dan Zethraeus kom inspirationen från de leriga högar av snö och slask som samlas längs motorvägens mittremsa under vintern. Zethraeus var filmregissör och pendlade 30 minuter mellan hemmet i Lund och kontoret i Malmö i södra Sverige, och redan 2012 hade han velat köpa en elbil, men kostnaden var då oöverkomlig. Han bodde också i en lägenhet i staden, där laddningsinfrastrukturen var en utmaning - om du bor i ett hus kan du ladda från din egen elkälla, men att bo i en lägenhet tar i allmänhet bort den möjligheten. Även om Zethraeus inte är ingenjör till yrket har han länge varit fascinerad av ny teknik och har ett starkt miljöintresse, och han visste att teknik kan fungera som en lösning på många utmaningar.
"Han körde till jobbet en dag och även om vi inte får så mycket snö i södra Sverige så bildas det en hög med lerig slask mitt på vägen när det kommer snö", förklarar Karin Ebbinghaus, VD för Elonroad. "Dan tittade på dessa slaskhögar under sin pendling och tänkte 'Tänk om det fanns något där som kunde ladda min bil' - lite som de racerbanor han lekte med när han var liten."
Många gånger när man drabbas av inspiration är det de flesta som inte agerar på den. Dan Zethraeus, däremot, kunde inte släppa idén. Han hade en idé - som Elonroad har än idag - om att plus- och minusposter, inte parallellt med varandra, utan istället efter varandra, skulle kunna lösa utmaningarna med laddning av elbilar. För att bekräfta sin hypotes byggde Zethraeus först en prototyp med hjälp av sina barns Lego - och eftersom han är filmare dokumenterade han hela resan för att se hur Elonroad kom dit de är idag.
"Vi har Lunds tekniska högskola precis på vår bakgård, så Dan letade upp vem han skulle kontakta för att prata om sitt koncept och fick till slut ett möte med en professor för att diskutera om hans idé var genomförbar", säger Karin Ebbinghaus. "Professorn tyckte att det fanns en möjlig potential men påpekade att om de ledande skenorna låg ovanför marknivån kunde det vara lite som att ha ett farthinder på en motorväg, vilket kunde göra dem obekväma att köra över - men om Dan kunde övertyga honom om att detta inte skulle vara ett problem, kanske han var något på spåren."
Zethraeus åkte till en brädgård och sågade till en träbit för att efterlikna exakt hur rälsen skulle se ut, tog sedan med professorn till en racerbana och körde över rälsmodellen i olika hastigheter - och han gjorde det med en full kaffekopp i mugghållaren på bilen. När professorn såg hur lite störningar det blev blev han övertygad om att konceptet var genomförbart. De ansökte sedan om ett bidrag från Energimyndigheten och fick ett bidrag på 1,5 miljoner euro för att vidareutveckla konceptet.
Utmaningarna
En av de största utmaningarna för Elonroad var att få människor att inte bara intressera sig för konceptet, utan också att förstå det. Efter att den första prototypen hade byggts deltog Zethraeus i många konferenser för att prata om elektrifierade vägar och försöka få folk att förstå konceptet och hur det inte bara uppfyller ett verkligt behov i EV-infrastrukturen, utan också att det var helt möjligt. Han ville att folk skulle förstå att man inte behöver följa den traditionella modellen för bensindrivna bilar, där man åker till bensinstationen för att tanka.
"En annan utmaning var fordonsindustrin, eftersom de vill att deras ansvar ska sluta vid chassit", säger Karin Ebbinghaus. "Med andra ord vill de inte bry sig om hur bilen tankas när den lämnar fabriken. Det är här som olika sektorer, som energi och fordon, måste samordnas - men det är samma sektorer som, till skillnad från branscher som telekom, inte är kända för innovation eller för att ligga i framkant när det gäller att driva saker framåt. De stora biltillverkarna är inte riktigt där när det gäller att arbeta med ny teknik och vara en del av lösningen. Saken är dock den att de som inte är med på tåget och arbetar bortom chassit förmodligen kommer att få en konkurrensnackdel.
